När tonåringarna var små så fanns det en bok som jag läste om och om igen. Jag tyckte faktiskt om att läsa den även om jag gjort så de föregående femtio dagarna också. Vi tröttnade liksom aldrig! Det var lika spännande varje gång. Ibland så ville de att jag skulle ställa om rösten, så att den passade in och ibland så skulle jag låta helt normal.

                                                            VINGA PÅ VILLOVÄGAR

 

Vinga går från hus till hus. Hittar inte hem. Alla husen ser likadana ut. Nästan. Det är bara små detaljer som skiljer husen åt.

Det kan vara dofter som får oss att minnas vissa händelser i livet. Om jag står på en bro till exempel, där det stinker av avgaser, så kan jag plötsligt känna doften av London. När jag hör Dagens eko signalen så befinner jag mig plötsligt i Farmors gamla kök, där hon står och steker falukorv och jag är kanske sju år.

När jag nu passerar detta hus, så plötsligt så sitter jag där vid sängkanten igen, och pratar som en fladdermus eller en råtta!

…och jag undrar Vem bor här då?