Jag vill inte ha en iPhone längre

Etiketter

jaha Hur ska jag göra nu då?

När Den lyxiga är hemma och det ringer så hör hon direkt på mig om jag pratar med en försäljare av något slag. Hon gör det där klassiska tecknet där hon drar med pekfingret över halsen eller så skriker hon DU SKA INTE HA NÅGOT!

Ja, så jag skyller detta på henne, att jag just tackat Ja till ett erbjudande om en iPhone för endast 369 kronor i månaden. De första tre månaderna får jag ringa och sms:a hur mycket jag vill för 179 kr. Sen efter det så får jag 3000 fria sms. Bindningstid 24 månader. Jag behöver inte betala frakt för mobilen hem till mig och ej heller någon anslutningsavgift. Av de 369 kronorna i månaden så får jag ringa för 199 kr. Men nu har jag ju ångrat mig.

Jag säger bara en sak

DETTA VAR INTE MITT FEL!

 

Vad skönt

Etiketter

Telefonförsäljare

… att ÄNTLIGEN kunna ge en telefonförsäljare svar på tal. Ja, ok jag gillar de flesta. De som har något bra och nyttigt som jag kan få, liksom på köpet.

Idag ringde TELIA igen då. För att försöka få mig att nappa på deras erbjudande om abonnemang.

Åh vad bra att ni ringer! utbrister jag. Jo, sanningsenligt förstås. Jag antar att mannen på andra sidan blev lite förvånad. Han sa Jaha, så du vet varför jag ringer? Varpå jag är snabb att svara Javisst. Nu har jag kollat upp vad jag betalar i abonnemangsavgift hos Tele2. 119 kronor, så är ni billigare än det så är jag med!

Njae, hos oss betalar du 149 kronor. (eller sa han 169 kronor? 165?) Strunt samma. Billigare var de ju inte. Samtalet blev därför kort.

Nu så här i efterhand så minns jag att han frågade vad jag betalar i övrigt för mina samtal. Men jag var ju så fokuserad på avgiften att jag sa att eftersom de inte var billigare så var de´ ju ändå inte intressant! Hej!

Hm, jag undrar nu om TELIA i alla fall hade blivit billigare? Deras samtal kanske inte kostar något alls! Gratis! Synd att jag inte lät mannen tala till punkt…

Etiketter

Lite läskigt är det

Jo, jag har lite svårt för att köpa korv av korvgubben. Alltså han som står där med sin vagn.

Vid Backaplan såg jag hur de återanvände gårdagens korvar. Hur de tog fram dem ur staniolpappret och värmde på dem på grillen igen.

Så, han förstörde för alla korvgubbar. Nu tror jag ju att alla korvgubbar gör detsamma. Och visst blir jag sugen av lukten ibland, och när mina frusna fingrar gärna skulle vilja slingra sig runt en nygrillad korv.

Men det lär inte hända. För numera är jag ganska äcklad av det hela.

Synd.

Vem var det som ringde?

-Äh, det var någon ifrån Illustrerad vetenskap.

-Jaha, vad vill dom då? Ville de inte prata med mig?

-Jo, men jag sa att du stod och lagade mat. Det var tredje gången de ringde nu. Att de inte ger sig!

-Men hallå, så kan du väl inte säga. Tänk om de hade någon intressant gåva till prenumerationen då? Sen kan jag ju avsluta…

-Nej, du behöver inga fler tidningar nu Mamma.

Konversation mellan mor och dotter igår. Undrar vem som bestämmer egentligen??

Mitt i

… vår kulinariska middag bestående av stekt kyckling med diverse kryddor ringer telefonen.

En telefonförsöljare ringer och vill erbjuda ICAkuriren till ett fantastiskt pris. … men jag stör väl inte? Det tar bara en minut. När jag talar om att han ringer mitt i maten så ursäktar han sig med att det visste ju inte han. Såklart du inte visste! Hur skulle du?

Personligen när jag ringer någon mitt i maten brukar jag hålla mig väldigt kort. Men denna smått galna försäljare tänkte inte som så.

I dessa tider så blinkar min gröna lampa hos alla telefonförsäljare igen. Så som det gör ibland. Ring henne! Ring henne! Nu är de tydligen inne i ett stim av att erbjuda mig olika slags prenumerationer. Jag tackar vänligt Nej tack till samtliga med den fenomenala ursäkten (tycker jag) att jag inte har tid att läsa några tidningar nu. Jag jobbar för mycket! Jag ber dem ringa tillbaka framåt våren och det brukar kunna avsluta ett samtal ganska så snabbt.

Men denna ICAkurirens utsände man gav sig inte med det. Han erbjöd genast lägre pris samt att tidningen inte skulle börja komma förrän om tre veckor. Tack men Nej tack. (även om det lockade och priset var tilltalande)

Han erbjöd till slut att tidningen inte behövde komma förrän den första Juni.

Dottern som arbetar extra som telefonförsäljare viftade med händerna och informerade mig väldigt diskret att När man tackat Nej tre gånger så ska man som försäljare ge sig. Den kursen hade inte denna säljare gått.

Jag tycker inte om att vara otrevlig men jag spände tonen en aning och avböjde återigen.

Vår kulinariska middag bestod av stekt kyckling med diverse kryddor. Alla de som stod närmast. En hel burk cocosmjölk och spagetti. Fantastiskt gott!

Om jag ska vara helt ärlig så var det sista budet för ICAkuriren nästan för bra för att avböja. Nästan så jag ångrar mig nu. Korsorden är rätt bra i tidningen.

NIX telefon

020-27 70 00

 

Man kan inte kan tro att jag faktiskt har NIX inkopplat men det har jag. Dock är alla de som man haft något som helst samröre med tidigare fria att höra av sig. Inte ens jag visste att de var så många… Hade jag inte haft NIX så hade de varit ännu fler! Då hade jag förmodligen varit ruinerad!

Jag säger inte Ja tack till allt

och jag lockas definitivt inte av de värdelösa små plastmagneter i usla färger som Bonniers lockar mig med. Så jag skrev några rader på en avriven papperslapp, lika usel som deras värdelösa magneter, där jag förklarade att jag inte var intresserad av fler brev ifrån dom och att de genast ska sluta sända mig dessa eländiga magneter!

Två små plastmagneter som ser ut som små pusselbitar! Jag undrar, vad vill de med dom? Spara på plasten säger jag. Gör som jag om ni får dom, skicka tillbaka eländet!

Tack. Ordet är fritt.

Jag faller för vänligheten

Lilla söta Fröken ringde mig. Jag kände mig ju givetvis speciell och föll för hennes vänlighet.  Och till på köpet så får jag ju en gåva. En väderstation. Ja, det tror jag i alla fall att det var. Jag hörde att det var en fin gåva och att värdet på den var 400 kronor. Och där var ju saken avgjord! Jag tackade Ja. I och för sig så är jag inte så speciellt intresserad av att läsa om hemska kriminella människor i Sverige men jag får ju en väderstation. Bara den värd 400 kronor. Tidningen är ny, men du kanske redan har sett den i tidningshyllan? frågade hon så där vänligt. Jag hmm:ade bara, såg en metallisk snygg väderstation framför mig. Funderade väl mest på var jag skulle placera den.

Om det är någon som undrar över de där tekniska sakerna som jag fick i ett paket för ett tag sedan. Ja, ni vet, där jag skulle koppla sladd in i datorn eller något annat och så skulle jag kunna spela musik från datorn ur min stereo. Jo, det är ju så här då, att när jag inte förstår en bruksanvisning så svär jag lite. Sedan lägger jag den helt enkelt åt sidan. Inte svårare än så.

Äntligen

kom paketet. Presenten för att jag är så trogen… eller lättlurad.

4 nummersprenumerationen på Illustrerad vetenskap den är snart avklarad. Ska bara komma ihåg ett avsluta prenumerationen efter nästa nummer. Bonusen, en lite manick som man på något vis ska kunna koppla in i datorn för att musiken där ska kunna spelas upp i stereon, den kom i ett litet paket i min brevlåda.

Jag och den lyxiga tonårsdottern drog i varsin ända av paketet.

                                 Jag  vill öppna  Jag vill öppna

Naturligtvis slutade det med att jag bet henne i handen. Jag menar, det är ju ändå mitt paket och vad gör man inte för att få öppna sitt eget paket… Medan hon hukade sig av smärta så rev jag upp paketet.

                                        Åh vad fint. Vad många saker. Vad många tekniska saker.

När dottern slickat sitt sår tittade hon på alla sakerna och frågade varför jag fått en telefon?

Åh nej, det är ingen telefon. Det är ju den där lilla saken som jag berättade om. Du vet, för att kunna spela upp datorns musik i stereon. Det här är en hel drös med tekniska saker.

Jag fällde upp en liten antenn på den ena tekniska prylen. Öppnade lite påsar och drog ut lite sladdar. En fjärrkontroll är med också. Smart! Såg en handhavande broschyr som jag fiskade upp.

TELEFON stod det på den. Jag sneglade på dottern i ögonvrån om hon hann se. Och ja, det gjorde hon. Tänk att man aldrig kan få briljera lite…

Och nej, självklart bet jag henne inte i handen. Kryddade bara verkligheten lite.

En man ringde mig

Han frågade om han störde.

Kan det ha varit för att jag lät så andfådd. Ja, sådär man kan låta när man gått en snabb promenad hem från bussen, väskan hängande över kroppen med handen djupt ned i den, grävande efter nyckeln samtidigt som man önskar att man hade haft ett lager mindre kläder på sig. Väskor med endast ett enda stort fack är ingen bra grej. Allt samlas som en enda stor klump längst ned på botten. Och då man äntligen känner sina nycklar så ligger de invirade i iPodlurarna. Med försvarets hudsalva-klet lite runt om. Samtidigt ringer mobilen och givetvis vill jag ju svara. Kan ju vara ett viktigt samtal.

Stör jag? frågar han. Bara för att jag lät andfådd eller vaddå. Nej då, ingen fara. Det är ett 08-nummer hinner jag se innan jag tryckt på grön lur. Skulle ju kunna vara morbror J som jag träffade häromdagen just i Stockholm.

Precis i samma ögonblick som jag svarar att det ingen fara är, så vet jag vem det är. Jag vet precis vem mannen är. Någonstans i Sverige, denna gång i Stockholm, så har det kommit upp en röd fyrkantig ruta med mitt namn på. Den blinkar snabbt på någons datorskärm.

                                                                         Ring Annamis Ring Annamis

Denna gång är det då en man från PhoneHouse som ringer mig. Med ett fantastiskt erbjudande. En dator, en alldeles speciell dator, med all den senaste tekniken, ska snart komma ut på marknaden. Jag då, som varit trogen Tele2-kund sedan många år får nu ett helt fantastiskt makalöst erbjudande om att få köpa denna dator! Först av alla. Innan alla andra. Denna svarta dator med färg likt svart pianolack. Trådlös röd mus och en hel drös med andra fina finesser.

När jag frågar hur mycket detta kommer att kosta mig så svarar han Endast 239 kronor, livet ut! Så man kan ju inte lasta honom för att han ingen humor har. Skämt åsido, 239 kronor i 24 månader.

Eftersom jag nu då är stolt mamma till en tonårsdotter som drar in extrapengar som telefonförsäljare, så har jag ju fått lära mig ett och annat. Bland annat att beroende på hur mycket de säljer så får de provision. Med detta i tanken nu så känner jag att jag inte vill dra ut på det hela. Annars kommer jag ju, förutom den röda blinkande fyrkanten, kanske få smeknamn som sprids över landet. Så jag försöker att snyggt avsluta det hela, med att säga att Visst är en ny dator alltid intressant men jag vill inte ha den månadskostnaden just nu. Bla bla bla bla…

För ett ögonblick så tänkte jag tanken att det var någon som ringde och skojade med mig. Ringer verkligen PhoneHouse hem och erbjuder köp av datorer, som inte kommit ut på marknaden ännu? Personlig reklam är det vad det är? Är det det nya nu? Slut på reklam vid busshållplatser och annat. Nu rings det personliga reklamsamtal istället. Hm, kan det vara så?

 

Om det ringer någon till er

,en tjej som låter så trevlig så, på telefon och vill sälja er en bok eller två eller något annat SÅ KÖP!! Vad som helst.

Det kan nämligen vara den lyxiga tonårsdottern som ringer er.

                   För hon fick ju jobbet!! Såklart!!

Hon har redan räknat ut vad hon kommer att tjäna i månaden. Och ser fram emot den provision hon dessutom kommer få!!

Jag gläds med henne, det är roligt att se $-tecken i hennes ögon när hon räknar.

Som bonnatös jag är, så var mitt första sommarjobb att rensa jordgubbsland! Det var inte så himla roligt kan jag berätta.

Jag får väl säga upp mitt livstidsavtal med NIX nu då. Eller också får jag pistolhota dottern att inte ringa hem till lilla Mamma. Den där Mamman som har lite svårt för att säga Nej tack till bra erbjudanden.

Så numera är jag en stolt Mamma till en telefonförsäljare!

Skrivet av annamis 1 april 2010 klockan 13:12

Jag är inte så lättlurad som de tror

men baske mig om de skickar mig fler av dessa brev.

 

De är svåra att stå emot. De lockar med halsband och träningskläder denna gång. Jag funderade och funderade och funderade innan jag knycklade ihop det hela och snabbt kastade det i papperskorgen. Under det andra skräpet, kaffesump och kladdiga papper, så att jag inte ska lockas att ta upp det igen!

Ha, mig lurar ni inte. Inte denna gången i alla fall…

Skrivet av annamis 17 mars 2010 klockan 20:42

Någon från 08 området

har ringt mig i några veckor. Var gång har jag missat samtalet. Efter ett antal missade samtal från samma telefonnummer så blir jag ju såklart lite smått nyfiken.

Vem kan det vara, som inte ger sig?

Jag har ringt upp numret två gånger fast det stred mot mina principer. Vill inte gärna ringa upp ett okänt nummer. Men jag ringde i alla fall numret två gånger efter varandra. Första gången hann jag inte uppfatta vad som sades så då var jag ju tvungen att ringa upp igen. Jag hörde en diffus röst på engelska säga one two…ja, sen bröts det igen.

Attans, nu har jag blivit lurad. Säkert något afrikanummer. En f.d kollega blev uppringd. Hon hann inte svara så hon ringde upp. Numret stod ju i displayen. Senare visade det sig att en större summa lagts på hennes mobilräkning. Numret gick till Zimbabwe. Afrikanummer alltså.

Ikväll ringer så detta 08 nummer igen då. Och jag hinner svara!

Det visar sig vara en kille som ringer från en  ”modellfima” som då finns i Göteborg och Malmö. (hm, tänker jag, men Stockholm då?)

Din väninna Annika skickar här en inbjudan till dig om sminkning och sedan fotografering. Ja, tjenare. tänker jag.  

Han babblar på om hur trevligt Annika hade efteråt och allt detta helt gratis.

Jag undrar Varför hade hon så trevligt efteråt? Var det fest då eller? Var hon inte ensam?

Det blir tyst i andra ändan.

Fotograferingen är gratis men många väljer ändå att köpa en serie med foton. Din väninna var ensam men hon hade väldigt trevligt under sminkningen och under fotograferingen.

Inte intresserad. Tack. Hej då.

Jag får nog ta mig ett snack med Annika om att jag inte vill att hon ska ge ut mitt nummer till okända män.

Skrivet av annamis 10 februari 2010 klockan 21:00

Nu åkte jag dit igen

för igår ringde trevliga Matilda mig. Hon lockade med dvd skiva och trådlös (sladdlös) telefon och sex nummer av Illustrerad Vetenskap för endast etthundranittionio kronor.

Men, DVD skiva, sa jag, och sladdlös telefon det har jag ju redan! Matilda hade plan B i bakfickan som hon halade upp och jag var fast.

Men du, du kan få en… ja, här kommer då det svåra, att förklara vad det är. Jo (mina ord nu för jag kommer inte ihåg vad hon kallade det) en manick som man kopplar (USB) i datorn som då trådlöst kan koppla upp sig mot stereon och på så vis spela datormusiken i stereohögtalarna!

Låter lätt som en plätt. Matilda var mycket trevlig och rådfrågade till och med försäljaren som satt intill hur manicken fungerade. Hon läste också vad som stod i beskrivningen.

Innan vi la på så tackade hon för ett verkligt trevligt samtal. Tror jag det! Det har säkert spritt sig vida omkring att, ring hon den där Anna. Hon köper (går på) det mesta.

Men om jag personligen ska vara helt ärlig, så klart att jag slår till när det låter som en dyr manick, som de ger bort nästan gratis!!

Denna gången ska jag, måste jag, komma ihåg att avsluta prenumerationen efter sex nummer! Det är bara det jag behöver komma ihåg.

OnOff och Mr O

Hänger man ut någon med namn och bild här i cyberspace så är det oåterkallerligt!!

Därför ska jag kalla huvudpersonen i detta drama för Mr.O.

Mitt ärende till denna teknikaffär på Hisingen här i Göteborg är ganska ringa. Jag har hört att de har en fantastisk apparat som jag kan framkalla foton ur. Jag har ett USB minne i min väska. På det finns 2 st foton som jag vill ”framkalla” nu. Det är bråttom och jag är ute i sista minuten. Ska ges som en liten gåva i fin ram i morgon. Gallerix ligger i närheten så dit ska jag bege mig så fort jag är klar här, i denna teknikaffär.

Jag passerar 2 obemannade diskar där man ska kunna få hjälp om man behöver. Men de är ju obemannade, så jag ser mig omkring. Och ser vad jag är ute efter. Till vänster, där står då denna outstanding apparat.

 

Men den kräver till att börja med ett lösenord, så jag ser mig om efter personal. Borta vid en disk står det en ung kille bakom disken. Han är just upptagen med en annan kund i nöd så jag ställer mig där, bredvid en äldre herre, ca 75 år kanske. Han pekar menande på biljettautomaten intill så givetvis tar jag en biljett. 2 nummer före!

Bredvid disken, på vår sida, står då Mr.O. Han gnuggar febrilt och koncentrerat på någon slags ram. Efter ca 1 minut så säger han Behöver ni hjälp med något? Han tittar inte upp utan fortsätter att putsa på sin ram.

Jag och den äldre herren tittar på varandra. Talar han med oss tro? Jag nickar Du var här först.

Mr.O säger åter Vad vill ni ha hjälp med? Han putsar på sin ram. Tittar inte på oss.

Den äldre herren Jag skulle vilja köpa en dator.

 Jaha. säger Mr.O. Vad för slags dator? Han putsar fortfarande.

Ja, en dator. säger herren. Lite frågande.

Ja, men vad ska du ha den till? (viktigpetter tänker jag nu)

Ja, vad har man en dator till? Herren ser lite osäker ut. 

Ja, det beror på. Ska du ”hfkrotlfmnekl” med den? 

Nu känner jag att Mr.O går lite för långt. Vill han sälja en dator eller inte? Eller spela viktigpetter medan han putsar på sin sabla ram!! Visa lite säljaranda för 17!!

Du, nu vet inte ens jag vad du pratar om. Och jag håller ändå på lite med data. Han vill ha en dator. Att surfa på!!

Mr.O tittar på mig. Herren intill tröttnar, vilket jag gjorde så fort Mr.O öppnade sin viktigpettermun!

Herren vänder sig till en annan ung man, personal i den typiska ONOFF-stassen.

Vill ni arbeta lite? Kan ni hjälpa mig?

Jag trillar nästan baklänges när han säger Ja, vill och vill. Vad vill ni ha hjälp med?

Tillsammans går de 2 iväg mot datorerna i andra ändan av affären.

(Helst vill jag bara ställa mig och skrika Era j….. i……! Vad gör ni här? Putsar sabla ramar, spelar viktigpettrar eller jobbar ni här? Hur kom ni igenom anställningsintervjuerna?)

 Men jag måste ju ha hjälp och jag måste bita ihop. Helst hade jag velat dra med mig den äldre herren härifrån Helvetet och köra honom till en butik där de VILL sälja datorer. Där de ser sina kunder. 

Bruden i betalkassan är hjälpsam men oerhört stroppig. Eller så håller hon huvudet så högt för att inte alla halsringarna ska trilla ihop och nacken ska knäckas.

Jag fick mina foton framkallade i den fantastiska apparaten, som verkligen var fantastisk. Mr.O var den unge herre som blev tvungen att hasa med, febrilt putsande på sin ram. Han var den mest irriterande säljare jag någonsin någonsin träffat på. Förlåt OnOff MEN Mr O var den som gjorde så att jag inte vill besöka just denna butik någon mer gång.