Det var en väldigt vacker skapelse!

Jag kände mig genast som hemma där jag satt i mörkret i biosalongen.

Aaahh, HAN DÖDADE XXX!!!!!!!!!!!! Naturligtvis går det ett sus genom hela biosalongen. VEM är det som skriker??

Hade sonen varit med hade han sagt det vanliga; JAG ska aldrig gå på bio med dig mer!

Bra film. Se den om du gillar action, blod, uppskurna halsar, blå ögon och spänning.

Visst, två av tre väninnor är med. Ansvaret läggs på mig då jag var ”idésprutan”.

Så jag bokar biobiljetterna via nätet. Hittar de tre perfekta stolarna. Ungefär där klappar jag ihop händerna. Ja ni vet, nu är allt klart.

Tills jag av en händelse några timmar senare upptäcker att jag bokat biobiljetterna till fel dag…

Så jag ägnar en halvtimme åt att sitta i telefonkö hos SF sedan var jag tvungen att lägga på. Sedan i telefonkö igen. Något pressad då jag vet att nuförtiden så tycks alla vilja gå på bio.

I alla fall så lyckades jag till slut ändra biodagen till i kväll. Rätt dag. Rätt tid.

Kände mig dock en smula stressad då vi inte har så lätt att få ihop något tillsammans. Och jag är ju lite känd för att vara lite snurrig ibland. Så detta hade bara gett ytterligare vatten på kvar’n så att säga.

Eller, kanske var det kul?

Denna har ju fantastiska finesser. Som att väga tvätten och anpassa vattenmängden därefter! Som att kunna handtvätta kläder i tvättmaskinen! Som att kunna se i ett litet digitalt fönster hur lång tid det är kvar innan det är färdigt!

Ja visst låter det helt otroligt fantastiskt? Har man som jag levt med samma tvättmaskin i SJUTTON ÅR då blir man smått lyrisk över finesser som dessa.

Bara tvättrumman är ju nästan dubbelt så stor och kan tvätta trippelt så mycket tvätt som den förra.

Ja, så ni förstår ju vad jag ska göra de närmaste dagarna…

Att det liksom inte händer någonting som ger en gnutta stimulans? Känner ni att vädret det är fel, håret bara hänger, kläderna är tråkiga, musiken du nyss lyssnade på är passé, Tv:n är trist, soffan känns gammal, golvet är för kallt, bilen för liten och de där tunga sakerna du måste ta tag i känns en aning för tunga just nu?

Ja, då är vi åtminstone två…

Avundsjuk? Tja, vad tror ni! Såklart jag är.

Hallå, våren, kom…

Jag tittar upp till höger då du talar. Garanterat. Och om Tom Cruise nämns så ser jag en man som springer otroligt fort och precis i rätt ögonblick så kastar han sig framåt och bakom honom så exploderar hela alltet!

  foto IMDb.

Var med sonen och såg på Sherlock Holmes häromdagen och reklam gjordes för nya Mission Impossible-filmen. Det var då jag kom att tänka på det. Vilken tur att Tom lever idag så mycket som han varit med om. Då och då påminns jag dock om att det bara är film.

När jag såg Noomi Rapace i Svinalängorna så kände jag att jag blev så himla arg på henne. Hon var så elak mot sina barn och hennes tråkiga uppenbarelse bara gav mig lust att skrika.

När jag, tillsammans med Den lyxiga, ser de gamla Beck-filmerna så kräks vi ikapp över det dåliga skådespeleriet. För att inte tala om den evigt dubbade medarbetaren. Vi tycker det är så dåligt att vi helt missar handlingen.

Tur är att sonen emellanåt är med och tittar och påminner mig om att det bara är en film!

Och jag måste erkänna att jag gillar det! Mycket. För visst är det en speciell känsla man får då den första snön kommer, den som verkligen kommer och ligger kvar. Ett tag trodde jag att allt det vita skulle regna bort men icke.

Idag lyser solen och man bländas. Både av att det är vackert och av den starka solen som reflekteras i snön.

Medan jag dricker mitt kaffe hör jag grannarna skrapa med spadarna mot asfalten därute. Låter lite småtrevligt sådär.

En vecka kan det ju i alla fall ligga så som det ser ut nu, sen kan det försvinna. Smälta bort och låta våren göra en storslagen entré!

Men jag undrar jag… Om han nu ramlade i båten, kämpade han för att komma därifrån eller var det den där överlevnadsinstinkten som helt enkelt tog över?