En vän hade möss. Oh, vad söta sa jag och fick med mig två hem. Men du ska nog inte ha en hona och en hane för de ynglar av sig fortare än du hinner blinka sa hon. Mmh, tänkte jag Det ordnar sig.

Efter några veckor hade jag många många fler än två. Honan och hanen verkade trivas i varandras sällskap och gjorde små musbarn mest hela tiden. Till slut kände jag att det var läge att sära på dem, så de fick varsin bur. Men av någon anledning så blev det små musbebisar i alla fall.

Barnen hade tröttnat för länge sedan. Det enda som var roligt, det var att varje morgon kika in i buren, lyfta på det lilla huset för att se efter om de blivit fler!

Till slut blev det dags för dem att byta hem, men det är en annan historia. Hemligstämplad sådan.