Sitter på bussen in till city. Blundar. Kopplar bort. Kan kurvorna och svängarna som bussen gör, så jag vet när det är dags att öppna ögonen igen. När det är dags för mig att kliva av.

Vid en hållplats får jag sällskap på sätet intill. En herre, i sällskap med två. De andra placerar sig på sätet bakom.

Jag blundar och kopplar av. Småler lite av att lyssna till deras samtal med varandra. De låter som tre äldre damer. De håller låda hela vägen. De diskuterar marknader och arbete. De skojar med varandra. Rått men hjärtligt. De diskuterar om det är bäst att kliva av på Drottningtorget eller Brunnsparken. De diskuterar sinsemellan om det är bäst att åka dit eller dit med 1:an, 4:an, 7:an eller 17:bussen.

Mannen intill luktar ingenting. Konstigt. Alla luktar någonting. Vitlök, aftershave, raklödder, gammal fylla, matos, sköljmedel, fimp, snus eller annat. Men han luktar ingenting. Luktfri. Märkligt.

Jag själv luktar bara ängel.