och inte som brukligt är att åka med en billängds avstånd!
Att jag ska besiktiga bilen denna månaden och inte betalt in den där räkningen som man får flera månader i förväg om en förutbestämd besiktningstid har inte direkt oroat mig. Inte förrän igår.
Inte nog att den gröna bilen är rostig, den har nu ej fungerande ”spolvätskesprutare” och en dörr som ej går att öppna från utsidan. Igår höll det hela på att bli ännu ett bekymmer att hinna åtgärda innan besiktningsdax ( slutsiffra 5 om någon undrar…)
Jag är så duktig (som jag hoppas att de flesta är…) att jag sopsorterar! Naturligtvis så tar jag alltid bilen till sopsorteringsstationen. Man måste ju jämka lite eller hur! När jag tagit ur den sista säcken ur bilen får jag för mig att meka lite med dörrmekanismen till den trasiga dörren. Och då låser sig naturligtvis sig hela skiten!! Jag kan alltså inte stänga dörren. Trots ihärdiga försök. Suck. Men en händig kvinna som jag är har ju alltid tejp i bilen så den letar jag fram minsann. Drar två stora tejpremsor över dörren, mot bakluckan, så att dörren inte ska öppna sig på vägen hem.
Varenda gupp, varenda snökant drar i tejpen. Cyklisterna håller jag på en bildörrs avstånd på den smala vägen. Jädrar, tänk om bildörren öppnar sig och knockar cyklisten. Skulle inte vara så kul inte! Vilken syn va? Knockad av en bildörr!
Kommer så hem, parkerar min tejpade bil tätt intill buskarna. Min bästa granne Mr P är inte hemma vet jag, men han kommer väl? Min andra bästa granne Mr T är inte heller hemma. Men han kommer väl?
Jag skickar ett sms till Mr P där jag bönar om hjälp när han kommer hem.
Ca två timmar senare, då det faktiskt åter snöar över Göteborg, knackar så Mr P på min dörr.
Han fixar det hela på två röda sekunder. Tänk att man ska behöva en karl till allt…
annamis 