och då alltid få höra en lång utläggning om hur illa det egentligen är. Men vad ska man göra då om det verkligen är illa? Ska man ljuga då? Säga att allt det är bra fast det verkligen inte är det? Jag talar inte om mig själv, utan om frågan i allmänhet. Jag hade en gång en arbetskamrat som hette, hm, Fru S.

Av artighet så frågade jag hur det var och fick alltid en lång utläggning om hur det låg till. Ont i benet, värk i huvudet, ofta återkommande migrän. Foten släpade efter sen fallet på isen för några veckor sedan, handen öm efter allt skurande med städhinken. Envis förkylning som inte vill ge med sig. Sömnen? Ja, den är eftersatt. Inte sovit mer än fyra timmar per natt de senaste månaderna. Trött trött trött. Har inte tid att sova ikapp. Samhället kräver så mycket. Sängen är förresten gammal och nött, behöver bytas ut. En Hästen vore trevligt att ha, men sju rätt på Lotto kommer ju aldrig att falla in. Tänk om…

Ahhh, inte konstigt att man ibland bara blir så trött på att fråga hur det är när det aldrig är bra. Det ska klagas bara för klagandets skull. Gamla invanda spår?

Man kan inte få allt. Men vi gör hela tiden val i livet. Trivs man inte får man försöka göra någonting åt det. Fall aldrig in på fel spår. Fall inte in på andras spår. Vi väljer våra vägar. Ibland blir det helt rätt väg. Ibland käpprätt åt skogen. Mycket kan vi påverka. Många gånger kanske riskfyllt men det kanske inte behöver gå helt fel. Det kan bli sämre, eller bättre. Många gånger är de då vi kanske väljer att stå kvar där vi står. Vi vågar helt enkelt inte. Förändringen, kan den vara förödande för vår existens?

Vad händer om vi gör si? Vad händer om vi gör så?

En lista kanske? Vad är jag bra på? Vad är jag mindre bra på? Analysera eller bara stå kvar där du står.

Och herregud, är du trött? Ja men sov då!

Skrivet av annamis 29 mars 2010 klockan 19:48

Annonser