över de små sakerna som hon snubblar över. Som en gammal pall som ligger runt hörnet. Åh, den är så liten så du ser den inte? säger jag.

Hallen är fin, men resten ser ju för jävligt ut! svarar hon som ett brännande element.

Ok, lätt för en lyxig tonårsdotter att säga. Som rensar sitt rum och när det är klart så ställer hon helt sonika papperspåsen utanför sitt rum. Eller i pannrummet. Så när man ska in där för att hitta en glödlampa eller något annat så får man slå sig in då det står papperspåsar överallt. Ja, då är det lätt att städa eller hur!? (Låter jag trött? Äh, det är jag inte. Hon har ärvt sin mammas syndrom bara. Fort in med grejorna och stäng sedan dörren! Kanske kommer någon annan och städar?)

Jag njuter av min fina hall. Den är så fin och vit. Den är så fin att det egentligen inte passar mig. Jag är ju mer en lite rörig person, som har ganska många prylar runt mig. Svårt för att rensa och slänga. Ok, jag ger till Östhjälpen ibland. Rensar gärna när jag är arg, för då slänger jag mer saker än annars. Jag startar gärna flera projekt samtidigt, och det slutar ju då med lite ofärdiga projekt.

För att få hallen fin så var den ju tvungen att tömmas. Allt skulle bort. Så, ned med det i rummet i källaren. Rummet som jag precis gjort ganska mysigt och städat. Nu är mysiga rummet inte mysigt längre. Snarare ett rum i kaos. Var kommer alla saker ifrån? Rymdes allt detta verkligen i hallen? 

Men hallen, den är så fin. Jag har ännu inte vågat spika upp mitt fina skohorn i metall som jag köpte för kanske ett halvår sedan. För när första spiken är spikad, ja, då är det lätt att flera följer!

 Skrivet av annamis 18 mars 2010 klockan 19:54

Annonser