var magisk. Jocke Berg och grabbarna passar bäst på denna scen. Ej för stort. Ej för litet. Äntra inte Scandinavium och förlora kontakten med publiken. Som det är nu så följer vi varje rörelse du ber oss om Berg, men byter ni till scen modell större så kommer vi inte att se er. Vi kommer tappa närheten, även om ni kanske kan fylla en trettontusens arena?

Att jag är döv på höger öra för tillfället gör inget. Det går över. Jag hör nog i morgon igen. Placerar man sig rätt framför högtalaren så har man sig själv att skylla.

Att KENT inleder konserten med Taxmannen sätter ribban för hur resten av konserten kommer att bli. Det är min absoluta favorit på senaste plattan.

Och att KENT gör en discodängaversion av Dom andra höjer tempot och jag får för en sekund känslan av att detta är avslutningslåten.

Jag lovar mig själv att jag måste gå på fler klubbspelningar. Det är ju så kul och jag älskar musik. Vem kan leva utan?

När Jocke dansar sin vardagsrumsdans, sådär som man dansar hemma när ingen ser, den är så perfekt. Hans nickningar med hela huvudet för ibland tankarna till basisten i RedHotChilliPeppers, fast ändå inte. När han höjer händerna i luften för att vi ska göra likadant, ja inte för att klappa i takt, utan för att liksom svaja dom i takt, ja, då gör vi det!

En magisk kväll med Sveriges bästa band på scen.

Jag avslutar detta inlägg med Mannen i den vita hatten (16 år senare). En låt jag egentligen inte gillar på skiva, men en riktig öslåt live! Allt bara fullkomligt exploderar, sång, musik, publik… 

Skrivet av annamis 22 mars 2010 klockan 01:03

Annonser