Jag brukar inte titta på Körslaget. Av någon anledning fastnade jag ändå framför TV:n när det var dags för final i just Körslaget.

När Moreus kör, tar ett steg nedför trappan till någon låt från Kristina av Duvemåla då får jag tårar i ögonen. Jag har ju svårt för det här med team. När många gör någonting tillsammans. Då gråter alltid jag! Ok de sjunger bra det kan jag erkänna. Gammal körbrud som jag ändå är. Men det är inte sången som får mina ögon att tåras. Det är det där steget nedför trappan! Ett steg!

Picassos kör ger oss en häftig show av Michael Jacksons  We don´t really care about us vilket får mig att genast tänka på den video jag såg för ett tag sedan, från ett fängelse. Kolla in den. Den ger rysningar så jädra bra den är!!

Annonser