…var dagens händelse på bussen idag.

Jag hörde någonting som surrade vid mitt öra. Jag såg ingenting. Någonting surrade strax därpå igen. En STOR humla surrade vid fönstret. Flygfän och tennisbollar (en annan historia) brukar ha förmågan att trassla in sig i mitt hår, så jag ryggade tillbaka.

Skulle jag drämma till den med min tidning? hann jag tänka innan den surrade vidare. Den landade på mannens axel, han som satt framför mig. Som den medmänniska jag ändå är knackade jag mannen på hans andra axel och sa

Du har en humla på din axel!

Damen vid hans sida blev engagerad i denna humla. Hon klängde sig över mannen till fönstret så att hennes bröst landade på mannens arm. Detta märkte inte hon, bara jag och mannen. Som förmodligen njöt av det korta ögonblicket?

Damen försökte fånga humlan med sin hand, samtidigt som hon förkunnade hur stressad humlan måste vara. 

Jag räckte henne min tidning så att inte den lilla humlan skulle göra henne ont. Hon tog den men lyckades inte få humlan att stiga på den tidning som erbjöds.

Bruden som satt på andra sidan gången ställde sig upp, förskräckt, då humlan surrade över till deras fönster. Maria, sätt dig ned!! röt hennes kompis. Bruden vägrade och såg nästan gråtfärdig ut.

Den engagerade kvinnan gick fram till bussföraren och informerade honom om humlan. Jag tror nog hon bad honom öppna även framdörrarna vid nästa hållplats, även om ingen skulle gå på. Bara av. Jag såg att han nickade.

Där jag sitter, får jag plötsligt lite dåligt samvete. Här satt jag och önskade livet ur humlan för bara några minuter sedan, och kvinnan med brösten gjorde allt i sin makt för att rädda livet på den!

 

 

Annonser