Min Mamma har en rätt så gammal häst. Variant Shetlandsponny. Kompis hade sällskap av islandshästar och en Welsh mountain då han kom till gården, men de har alla dött av en hög aktningsfull ålder. Anu, Snorre och Balder. Isländska namn på isländska hästar såklart.

Benjamin hade färgen isabell. Innan han kom in i mitt liv så visste jag inte att färgen isabell ens fanns. Han var hästen som jag red på. När jag kom ut i hagen för att fånga in honom med grimman, för en tur, så fick jag gå med grimman bakom ryggen. För fick han syn på den så blev han omöjlig att fånga. Det var någonting med den där grimman som han inte gillade…

I alla fall så har Kompis de senaste åren haft sällskap av ett får. En gammal tacka. För att han inte ska känna sig så ensam. Den här tackan är gammal. Säkert tio år och det är ganska så gammalt för att vara just en tacka.

I alla fall, den här tackan tror hon är en häst. Eller jag tror, att hon tror att hon är en häst. Hon vill helt enkelt inte vara med de andra fåren. Hon lunkar på bredvid Kompis på gården. Lugnt och stilla. De sover i samma box. Äter hö ur samma hög och håller sig nära varandra då de är ute.

Uttrycket kaka söker maka känns plötsligt gammalt och förlegat.

Annonser