Jag fick något som liknade vass av en väninna för två år sedan. Jag grävde ned vassen i rabatten. (läs eländig slänt) Med vassen kom även en varning om att det sprider sig. Ja Ja tänkte jag. Det löser sig nog. Så mycket kan det ju inte sprida sig?

Jag såg framför mig hur vassen böljade med vinden. Den varma sommarvinden. Ni vet, då alla barn springer barfota, getingar i jordgubbsaften och ballerina med nougat som smälter i solskenet.

Vassen spred sig. Förra året delade jag med mig av vassplantor till den som ville ha. Jag planterade i krukor och det såg ändå ganska hemtrevligt ut. Visst, det spred sig men inte så att det störde. Mer störande var nog det stora körsbärsträdet där skatorna behagade bygga bo. Jag störde dem såpass att de året efter flyttade. Jag stod på altanen och såg Herr och Fru Skata febrilt flyga med pinnarna ifrån boet till en trädgård några hus bort. Jag tycker inte så värst mycket om skator. De väcker mig ur min skönhetssömn då jag somriga mornar vill sova länge. Då går de på plasttaket på min altan med sina högklackade skor så att jag väcks.

I år är vassen överallt. Den tar över min trädgård.

Jag ser inte längre varma sommardagar framför mig, utan jag ser vass som skymmer sikten åt både norr och söder, öst och väst. I mitten sitter jag, i cirkeln, med min bössa. Jag har för länge sedan gett upp. Jag har odlat skägg och har skitiga stövlar. Pipan hänger i mungipan och jag är en ovänlig själ. Grannarna blänger jag på så fort de visar sig ute. Bössan höjer jag, likt ett varningens finger. Barnen i området talar om den arga gubben, på trästolen, mellan vassen. han ryter åt alla som närmar sig. Därför är det både spännande och nervöst att smyga på just honom.

…oj, nu skenade fantasin iväg. Jag ser ändå gubben framför mig. Hur han sitter där och blänger med sitt skitiga jag.

Likt mössen som jag inte trodde skulle para sig, som till slut blev fler än femton, är vassen nu mer än en liten gullig planta.

Jag har placerat ut krukor med vass i vartenda hörn. Fint är det. Nu kan jag slänga alla mina frösådda plantor som börjat gro, för jag har ändå inga krukor kvar att plantera dem i! Det är ju lite trist förstås.

Så i sommar så sitter jag och njuter på min altan. I solgasset. Jag hör vattnet porla ifrån grannens fontän och jag hör poolplasken och skriken ifrån den andra grannen. Om sedan den tredje grannen hinner klart med sin pool så kommer jag att höra dem också. Lyckan är gjord. Där sitter jag och njuter av de böljande vassen i sommarvinden. Säkert har jag en sommardrink mellan fingrarna och rödlackade barfota tår.

Annonser