Jag kan inte säga att jag är ett sportfreak.

Visst, jag har spelat pingis i Dalklippan, och även vunnit några priser. Jag har spelat fotboll men slutade då laget slogs ihop med damlaget och Kickan tog över totalt. Tappade lusten då laget helt plötsligt cirkulerade kring en enda person. I alla fall i hennes ögon. Det roliga slutade där. Jag har även spelat korpfotboll, även om de gångerna är väldigt lätträknade.

Tittar jag på sport med rätt personer så kan egentligen vilken sport som helst bli intressant. Skriker de så skriker jag.

Så när jag då tittar på hockeyVM (med en son som mest vill titta för att få vara uppe längre trots tidig skoldag dagen efter) så kräver jag att i alla fall sportkommentatorerna är med mig. Engagerade! Att de skriker. Vrålar då det blir mål. Som jag sa, skriker de så skriker jag.

Calle Johansson är säkert bra på många saker, men som kommentator, när Sverige möter Kanada, så är han inget vidare sällskap.