Hm, det var strax efter lunchtid och i Sushikylen var det tomt, sånär som på tre-fyra sushibitar med bläckfisk. Det hela såg lite kladdigt och ofräscht ut så jag backade en aning. Vände mig om och såg sushimästaren lägga fina goda läskande laxbitar på risbollarna. Han arbetade långsamt och tittade då och då upp från sitt monotoma arbete. Brickan fylldes sakta sakta med de bitar som jag, vi, var ute efter. Dock hade han ingen brådska. Då han ändå fyllt en bricka full med sushibitar ställde flickan ifrån kassan upp brickan på disken. Ingen mening att ställa den i kylen då vi nu var många i kö. Vi tog några bitar var. Kanske fyra-fem.

Vi tog sikte på ett bord lite avsides. Plötsligt hörs ett barns skrik. Flickan har tappat sin tallrik i golvet och skriker av ilska och frustration över att hon inte verkar få ta en ny tallrik.

Vi klämmer oss ned på inplastade sittdynor. Röda med kinatecken på. Ställer drycken på bordet. Häller soja på wasabin. Pinnarna hittar fäste, doppar i soja. För laxen mot munnen. Det var ett tag sedan jag åt sushi nu. Smaken är densamma. Wasabin, lite för mycket, ger en känsla av hetta upp i näsan, pannan och tillbaka. Det smakar ändå precis så som det ska.

Annonser