Jag vill inte behöva slåss med dom om de brända potatisbitarna, sockerkakssmeten i botten av bunken…chokladen i godispåsen…bassett lakritskonfekt… Varför är det så här? Jag har inte talat om eller lärt dom att tycka om den brända potatisen. Tvärtom så har jag kanske snarare smusslat in bitarna i min mun då de inte sett! Och om det endast finns en delicato dammsugare på kakfatet så vill ju jag ha den. Vem lär sina barn att tycka om arrakssmaken? Inte jag i alla fall.

Ändå tycker mina barn om det där som jag inte anser är viktigt att de tycker om! Vore bättre om de gillade oliver, sparris, min musik…

Idag bakade jag och sonen. Choklad muffins med marsmallows. Jag tyckte han var lite snål med bara fyra marsmallows i varje muffinsform så jag sa Ös på! Lägg i åtta-nio.

Så blev det.

Men ibland ska man nöja sig med det lilla! Sonen visste bättre. De hade säkert blivit perfekta med fyra marsmallows i botten av formen. Alldeles säkert!

Annonser