I går blev jag ett år äldre. De som ringer och grattar frågar hur det känns. Vad svarar man på det? Från en dag till en annan? Annorlunda?

Sonen skrattade åt min rumpa och tyckte den var stor. Senare fick jag även höra att jag var rynkig i ansiktet. Vad svarar man på det? När min dotter säger något nedlåtande så snörper jag bara med munnen och säger Ja ja, vänta du bara. Du kommer att ärva allt. Även min rumpa och mina välsvarvade ben. Men vad säger man till en son? Han kan inte ärva mina bröst, min rumpa, möjligvis mina rynkor då. Jo, jag dräper till med att han har en stor finne i pannan! Barnsligt eller hur?

Vi åt jordgubbar med vaniljglass och det var ljuvligt gott. Tårtan hoppade vi över.

Min dag till ära så spenderade vi flera timmar i Majorna som denna dag, sista söndagen i Maj, var en enda stor loppis.

Jag älskar ju loppis. Även om jag inget fyndar så är den där känslan skön. Att andra har ansträngt sig. De har letat igenom skrymslen och vrår där hemma som de sedan stoltserar med därute i det publika. Det är så mycket skräp som folk har därhemma. Man kan gå där och mumla förvånat över det som finns. Man kan hitta ting som påminnner om svunna tider. Det är så härligt. Jag gillar det!

Majorna är en mysig stadsdel. Gränderna, kvarterskrogen, kullerstenarna och trähusen. Kanske skulle jag kunna tänka mig att bo här?

Sonen fyndade solglasögon för fem kronor.

Annonser