Var på sonens avslutning. Jag smög. Ok, jag erkänner, det var inte många andra föräldrar där. Jag intalade mig då att Ok, Jag är en ansvarsfull mamma och Jag tar mig denna tiden att gå på min sons skolavslutning. (6:an). De andra föräldrarna som inte är här prioriterar sitt arbete före sina barn. 

Jag smög upp bakom en annan vuxen person. Jag viskade Är du mamma eller lärare? Hon svarade att hon var mamma. Puh. tänkte jag. Inte helt bortgjord. Vi viskade till varandra en kort stund. Sedan tog vi det där korta obligatoriska steget bort i från varandra.

Ny skola innebär en ny och annorlunda skolavslutning. Det var kort och konsist. Det hela avslutades dock med Den blomstertid nu kommer, och naturligtvis ville en tår sippra fram. Jag torkade bort den snabbt. Låtsades att det var mascaran som klibbade.

Sonen både ville och ville inte att jag skulle komma. Jag fick läsa mellan raderna. Kom om du vill men håll inte på och krama mig och larva dig. Så jag höll mig i skinnet jag lovar. Det var nog ingen som märkte att jag var där och ingen såg mig när jag smög därifrån… För att få följa med upp till klassrummet, där gick definitivt gränsen!

Annonser