Mina stora projekt inleds allt som oftast sent på kvällen. Allt som oftast är jag ganska trött också. Men lite rastlös. Skulle väl egentligen kunna gå och lägga mig vid dessa tillfällen men av någon anledning som jag inte förstår så ska jag möbla istället.

Så när jag så sätter igång med att möbla sonens rum (nej han sover inte hemma denna natt) klockan 01.07 så får jag nästan skäll. Av den lyxiga tonårsdottern.

Jaha. Har du ingen annanstans att möblera nu eller? Måste du börja så sent? ( fasen, ibland undrar jag vem som är mamma till vem…) Bara så att du vet, om 10 minuter så ska jag lägga mig. (sonens rum är ovanför hennes) Anledningen till att jag fortfarande är vaken är bara för att nagellacket ska torka!

Ja Ja. sa jag. Typiskt. Så jag sög fort upp de gigantiska dammråttorna som gömt sig under sonens säng. Drog runt möblerna så snabbt jag kunde. Hann till och med ut för att skaka mattan och in och lägga den på plats. Efter en kvart gastade dottern att NU skulle hon minsann sova. Lydigt stannade jag upp. Tittade mig omkring. Jag vet nämligen att dagen efter är det aldrig lika kul att fortsätta. Att möbla klart. Dels så är det ljust ute. Och sedan är den där inspirationen som bortblåst. Den som enbart infinner sig på kvällen. ( läs gärna natten)

Ja, och sedan måste jag ju hinna klart också innan vissa andra tonåringar hinner hem. Till exempel Han, vars rum jag möblar i. Han tycker det är ok att jag möblar. Han slipper ju dammsuga på ett tag.

Annonser