Två skilda program. Med några års mellanrum. Hört för flera år sedan. Säkert över tio. Femton? Jag lyssnade på radion. Min ständige följeslagare i köket.

Den gamle mannen fick frågan om det var någonting som han ångrade. Någonting, vad som helst, som han ångrade att han inte hade gjort. Han svarade

Jag ångrar att jag inte tog bättre hand om mina tänder.

Den gamla damen berättade om livet hon levt. Att man ska leva här och nu. (då fanns inte uttrycket som är så populärt idag. Carpe Diem, ordet som tappat sin kraft. ) Hon sa

Varför stoppa undan finporslinet i skåpet och enbart ta fram det vid festliga tillfällen? Varför låta finbesticken ligga inlindade i ett tygstycke och enbart ta fram det till fintallrikarna? Nej, ta fram det och använd det. Vem vet när den sista dagen är kommen? Varför inte använda det finaste man har? Varje dag!

Mina finbestick ligger numera i osorterad ordning bland de övriga slit och släng besticken. Tack vare den gamla damen.

Ofta när jag borstar mina tänder tänker jag på vad den gamle mannen sa. När det gäller tänderna så får vi en chans till. Den när mjölktänderna tappats och nya fina växer upp. Tar vi inte hand om dem så blir det oäkta ting i munnen. Dyrt och inte riktigt jag.

Två meningar, sagda av för mig okända människor. Ändå minns jag dem så väl, och jag har verkligen tagit fasta på orden. Tänker på detta varje vecka. Och jag måste säga att det känns bra. Finbesticken i lådan är visserligen finare än de andra besticken MEN de ligger i samma fack.

Jag älskar muggar och glas. Är det något jag gillar att köpa så är det just detta. Härom månaden så tog jag fram tio glas som jag köpte i Köpenhamn för ca sju år sedan. Jag har väntat med att ta fram dem i väntan på något. Kanske att tio andra glas skulle falla i golvet, eller gå i kras på något annat vis. Men detta händer ju inte. Det skulle väl i så fall vara Indiskas bubbelglas som går sönder emellanåt. De är kassa men fina. Fast där är jag så dum så jag går och köper ett nytt för varje som går sönder.

I alla fall så fick jag flytta runt i skåpen för att få plats med tio nya glas. Varför ska jag vänta med att några ska gå sönder? Varför inte ha framme alla dricksglas samtidigt? Så, så är det nu. Nu har vi massvis av olika glas i skåpet.

Vem vet vad som händer i morgon… Tål att tänkas på eller hur??

Annonser