finns det en gorilla, eller är det kanske en orangutang, som bott där sedan urminnes tider. Han sitter ståndaktigt under sin säck av jute. Om man håller ut och väntar så kikar han så småningom ut. Men det krävs tålamod. Han kikar ut en liten liten stund sedan drar han säcken över huvudet igen. Över hela sig.

Men av någon anledning är han väl värd att vänta på.

På Borås djurpark finns det även elefanter som tycker om att lägga sina snablar på gräset framför dig, i väntan på något gott. De ratar det torkade gräset. De vill endast ha färskt gräs.

Charmigt och sött kan man ju tycka, men kanske de hellre önskade sig en stor vattenpark att spruta vatten i?

Hade det inte varit för björkskogen i bakgrunden så skulle man nästan kunna tro att man verkligen befann sig någonstans ute på savannen.

Sonen satte handen på elstängslet när han lutade sig fram för att se om han såg något djur i buskaget. Det tar vi lärdom av till nästa gång vi far dit.

 Vi skyller på att den gula skylten var för liten så att den inte syntes…

Girafferna var graciösa sin storlek till trots. Sättet som de för sina långa ben framåt för varje steg de tar är vackert.

Som vanligt var det ingen större aktivitet på noshörningarna. Inte undra på.

Dyrt att gå in tyckte sonen. Tur att det inte var han som betalade tänkte jag. Fast visst kan jag hålla med. 360 kronor plus dyra glassar på insidan. Fast å andra sidan fick vi se en säluppvisning gratis! Och klappa svarta och rosa grisar.