Här har Angus Young inte mycket att komma med. Om man jämför energi. Inget annat. För jag dansar tills hans gitarrsolon också. Robbie Williams är stillasittande i jämförelse med PINK.

Mina förväntningar var lika med noll. Egentligen. Biljetterna var inte planerade. Visst tycker jag PINK är en cool brud som har lika bra texter som personlighet! Men att gå på konsert med henne, det trodde jag inte jag skulle göra.

Vi gjorde oss ingen brådska. Hade googlat info om konserten och läst att Good Charlotte och Takida skulle vara förband. Insläpp 17,00. Vi är ej något fan av någon. Gick genom Ullevis grindar kanske vid 17,45. Räknade på fingrarna att vid halv åtta borde då PINK äntra scenen.

Nu visade det sig att det var tre förband. Butch Walker – Black Widows, Good Charlotte och Takida.

Jag måste säga att det första bandet hade jag aldrig hört talas om. Och de var riktigt riktigt bra. Det andra bandet var också bra. Alltid kul med band som bjuder på sig själva. Lite personligt sådär. Det svenska bandet var oväntat bra, men inget jag går och köper en skiva med. Dock rörande över sångarens mellansnack om Ullevi och längtan dit. Och vilken allsång sen..  Undrar ändå om inte det fick mest applåder?

PINK gör naturligtvis storslagen entré från en lyftkran i en kvadrat.

Jag måste säga att konserten med PINK var riktigt bra. Jag har aldrig sett något liknande. Hon gjorde volter ovanför publiken hängande i lina som var fäst i en slags järnkjol. Hon låg, hon sprang, hoppade, hängde i tyg. Och ändå lät det på sången som om hon var helt lugn. Ej andfådd alls. Visst tog hon igen sig några sekunder, efter en språngmarsch ute på publikens händer i en slags plastgummiboll. Sen var hon på det igen.

Annons