Men nu får det vara nog med att plocka blåbär med fingrarna. Måste införskaffa mig en sån där plockare som proffsen använder. Det är så mycket blåbär där ute så man blir alldeles snurrig. Vart man än vänder sig så är det blåbär. Sen vad jag ska göra med alla blåbär det vet jag inte. Det är i och för sig bara skönt att gå i skogen. Känna spindeltrådarna som slår i ansiktet så fort man hukar under en gran man ska passera. Alla blåbärsloppor och småspindlar man får blåsa bort. Kliandet som sätter in så fort man tar ett kliv ut ur skogen. Fästingpaniken. Duschen när man kommer hem, skrubbandet i öronen där älgflugorna kan ha krupit in och lagt sig ett bo. Ja, ni vet, allt det där som hör till.

I solgasset ser det ut som om någon precis passerat förbi och kräkts bland grenarna. Slimet som hänger ned… Men det är faktiskt ett spindelnät. Man kan inget annat säga än att de är duktiga, de där spindlarna som jag skyr så mycket. Men att få detta klet i ansiktet är inte lika trevligt kan jag säga. Men det är smällar man få ta på sin tur i skogen!

Annonser