När jag drar med handen över min hud så känns det lite, strävt? De brunbrända armarna och benen är snart ett minne blott. Semesterresan känns plötsligt avlägsen. Dit vi aldrig ville igen kan vi nu tänka oss igen. Fast då denna gång med en mopedsadel mellan benen. Då kan man ju fly från de stränder och män som vi upplevde som besvärliga. Fast när vi skrattande talar om det så tror vi att vi inte blir ensamma där vi far vägarna fram. Och nej, de körde inte som de hade fått körkortet på posten. Det var lugnt och fint, knappt en tuta hördes ens. Så kanske till och med väninnan får hyra sig sin egen moped. Känns trångt att sitta två på en. Vi skulle kunna ta den gamla stenbron över till fastlandet. Bara köra planlöst. Gå upp tidigt och köra i väg i gryningen. Vädret var ju toppen och vattnet var perfekt. Visst längtar man snabbt ut igen fast man knappt hunnit hem?

Annonser