Den där energin som man kan få ibland, när man bara ränner runt och vill kasta. Jag ränner runt och ska rensa i varenda vrå. Bäst att passa på då man även har tillgång till en kärra. Stora saker kan jag nu kasta. Större än vad som ryms i min bagagelucka. Sonen går loss på en trasig radiostyrd bil. Bara för den känslan att faktiskt man kan få slå sönder. Se bilen raseras ned till minsta beståndsdel.

Jag passar även på att i all hast klippa lite här och där på mina gamla träd. Grenar som sticker ut. Körsbärsträd som slagit skott lite varstans.

När jag sedan kommer in för en kopp kaffe så är det en ganska skön känsla.

Jag sover gott den natten. Jag vaknar av regnet som slår på mitt altantak. Tänker, Det gör ingenting. Det som ligger på kärran ska ju ändå kastas. Byrålådorna som ligger där under natten och sväller i nattens regn. De, kan man aldrig sätta in igen i skrivbordets tomma hål. Allt blir blött. Så plötsligt blir jag klarvaken. Trevar mig fram i mörkret mot datorn. Knäpper på. Söker på återvinningscentralen. Minns jag rätt? Hoppas inte.

Men jag minns rätt. Återvinningscentralen har stängt för städning just denna dag. Bara så typiskt…

Annonser