När jag var runt sex år så var jag sjuk. Jag minns inte vad det var för sjukdom men i alla fall så fick jag penicillin. En äcklig vit illaluktande sörja som serverades i ett pyttelitet plastglas.

Varsågod! sa barnflickan innan hon gick på stan med min storebror. Om du har druckit upp det tills det att vi kommit hem så ska du få den där roll-on-parfymen som du så gärna vill ha.

Jag var sex år men jag var ju inte dum. Så fort de försvunnit ur mitt synhåll så hällde jag den hemska vita drycken i slasken. När de kom hem så fick jag den fina gåvan. Vem minns inte läppglansen i glasflaska som man liksom rollade på läpparna. Klar favorit var ju den med jordgubb. Nu fick jag ju då en liten roll-on-parfym i liknande glasflaska. 

Jag var lycklig, och barnflickan talade stolt om för min mamma att hon minsann fått mig att dricka pencillinet.

Senare fick de byta ut den vita drycken mot medicin i tablettform. Jag minns att mamma pulveriserade tabletten i honung. Som de flesta barn har svårt att svälja tabletter så hade även jag. Jag kunde sitta i timmar med det här lilla honungsfatet framför mig.

Visst lagrar vi så mycket information i vår hjärna. Ibland poppar minnen upp och även lukter. Som IKEAS värmeljus. Jag sniffade lite på de här och fick hastigt kväljningar. Jag ryggade tillbaka av den flashback som kom. Plötsligt befann jag mig i det lilla köket i Skara. Jag såg barnflickan försvinna bakom Törnkvists hus. Snabbt hällde jag ut en vit IKEAljus-luktande medicin i slasken.

Annonser