Det är någonting med min uppenbarelse som tydligen tilltalar vissa människor. De vill gärna prata bort en stund. Kanske ser jag pålitlig och snäll ut? Idag närmade sig en kvinna runt de femtio. Hon talade om att hon just kommit ifrån kvinnojouren. Jag tyckte att hon doftade svagt av alkohol och frågade om hon varit där och druckit vin. Men nej då, det glaset hade hon intagit efter sitt besök där.

Naturligtvis frågade jag inte vad hon hade gjort på kvinnojouren för det tyckte jag var lite för privat. Just då. 

Vi stod i alla fall och talade om barn, föräldrar, alkohol osv. Nu var det mest hon som talade. Jag lyssnade mest. Det kändes som att hon hade behov av att prata lite.

Efter en stund så frågade jag i alla fall vad hon gjorde på kvinnojouren. Jo, minsann, hon var där och jobbade ideellt. Hon ville gärna berätta att hon hade egen erfarenhet av kvinnojouren på grund av en man, för många år sedan. Hon berättade även att hon hade nio barn!

Hon rådde mig att om jag hade en timme, eller en natt, över så skulle jag besöka närmaste kvinnojour. För att se om jag kunde hjälpa till med något. Även om du inte har någon som helst erfarenhet av just detta så kan du bara vara en medmänniska. Jo visst är det så. Det kan jag väl?

När jag stod och väntade på bussen hem, så plötsligt står där en liten äldre dam bredvid mig. Hon var inte av svensk härkomst. Hon stod väldigt nära mig. Nästan på mina tår faktiskt. De kanske står så nära varandra, där hon kommer ifrån? Det gjorde mig inget. Hon sökte ingen ögonkontakt eller så, utan ville bara vara nära. Det kändes helt ok. Kanske hade hon inte behov att att tala utan bara att vara nära. Kanske utstrålade jag någon slags trygghet?

På bussen som kom så skulle en kille i rullstol av med sin permobil. Bussföraren ville köra lite längre fram, så att det inte skulle bli en alltför stor nedförsbacke till trottoarkanten. Han drog i en ögla i golvet och ut fälldes lätt och smidigt en ramp ned. Permobilen rullade ned. Bussföraren drog bara upp rampen och den fälldes smidigt ihop helt ljudlöst. Naturligtvis fick jag tårar i ögonen.

Annonser