I morse powerwalkade jag med stavar. 2 kilometer blev det ungefär visade stegräknaren. Väl hemma så klippte jag gräsmattan. Med stegräknaren på mig. När jag var klar visade den på 1,92 kilometer! WoW!

I kväll gav jag mig ut igen. Jag förstår inte vad som tagit åt mig. I alla fall så powerwalkade jag nu utan stavar. Det var skönare. Jag hade min iPod med mig. Lyssnade på Kents En plats i solen. Den var bra att gå till. I alla fall de första 2 låtarna. Och nu när jag lyssnat in mig lite så är nog Ismael den bästa låten. Kanske berodde det på att takten var perfekt att gå till?

När jag kom hem visade stegräknaren på 4,65 kilometer! WoW igen! Klockan visade på 20,30. Jag undrade när jag gick ut egentligen? Jag gick en perfekt sträcka vid vattnet. Hoppade till då en joggare plötsligt dök upp bakom mig. Han bad om ursäkt för sin uppenbarelse då jag ropade till. Han var den ende med snygg häck som passerade. Han var den ende som passerade!

Att gå med iPoden på var bättre än utan. Jag lyssnade, och märkte inte av min andfåddhet förrän mellan låtarna. Jag känner mig mycket duktig. Jag är ganska bra på engångsföreteelser. Hoppas att denna dag inte var en sådan utan att jag kanske går ut i morgon igen. Eller i alla fall i övermorgon!

Har ni tips på bra walkaboutmusik så får ni gärna skriva det. Ett steg för varje takt känns bra. Ungefär som U2 och I will follow. Den gillar jag.

Annonser