Min väninna säger att när jag ska berätta om någon bok jag läst så gör jag det så målande. Hon känner att hon inte behöver läsa den efter det.

Skulle jag berätta om denna bok så skulle det verkligen bli målande. Jag befinner mig själv i Barcelona. Jag befinner mig där Daniel befinner sig. Författaren beskriver varje vrå med en målarpensel. Stundtals är det som att läsa poesi.

I samma ögonblick som Daniel ser det han ser, ja då ser jag också. Håren på min arm reser sig sakta upp. Jag är med, jag är där, i det mörka rummet.

Alltid när jag läst en riktigt bra bok säger jag att det är bland det bästa jag har läst. Ibland DET bästa jag läst! Vindens skugga tillhör helt klart samma kategori. Bland det bästa eller den bästa? Vet inte men helt klart värd att läsa. Skulle man kunna säga att vissa böcker hör till allmänbildningen att läsa så skulle denna boken hamna där!

Annonser