Ibland blir man sådär nervös att man känner hur pulsen lägger sig utanpå kroppen. Hur man även känner hur hjärtat pumpar kraftfullt i bröstet. Det är då man helst av allt önskade sig den där falluckan i golvet, att den bara skulle öppna sig och jag skulle falla handlöst ned. Inte man, utan jag! Ofta kallar man sig själv för man, när det är jag som omtalar mig själv.

Den röda färgen klättrar upp från någonstans under käkbenet för att färga kinden. Lite ilsket rött sådär. Fast jag är inte arg. Utan grymt nervös. Blir stressad och önskar mig bara bort. Vart som helst.

Att klara av att vara kvar är styrkan i mig själv. Jag är stark. Ingen annan ser att jag är nervös. Att jag vill knäppa med fingrarna och bli osynlig. Det är enbart en känsla som jag själv har. Och betänk; Jag är bra. Jag är bra på det jag gör.

Kan man få vara bra? Kan man få vara nöjd, med sig själv? Kan man högt säga att Jag fixar det här, för jag kan det! Jag är ju bra på det!

När man är liten talar alla andra om för mig hur duktig jag är. Till en viss ålder. Sedan när den åldern passerats så är man inte bra längre. Eller? Det är ju ingen som säger det längre. Vad handlar det om?

Vad glad jag blir när jag får höra att jag är bra! Det är så fantastiskt roligt och ovan som man är att få höra detta tillräckligt så blir jag nästan lite generad. Vet nästan inte var jag ska fästa blicken. Herregud, JAG ÄR BRA. Jag måste ta det till mig. Jag måste bli bättre på det. Och framför allt, Jag måste säga det till andra när jag tänker det!

Nya tag. Nytt tänk. Livet är inte så långt. Ta vara på tiden. Påverka det vi kan. Vi har ett liv. Gläd någon annan. Gräv inte ned dig. Kanske är vi inte medvetna om det själva, men visst gör vi alla något bra. Såklart. Tänk lite oftare, hur behandlar jag andra egentligen? Hur är jag på jobbet? Är jag glad, sur, irriterad, arg, tvär, en nej-sägare rent utav? Säger jag hej till arbetskamraterna eller går jag förbi med tunnelseende?

Så många människor talar illa om andra. Snackar skit rent utav. Vad handlar det om? Avundsjuka? Eller har de helt enkelt fallit in i ett mönster, där de ingenting annat vet? Ser allting i svart eller vitt.

Så, Tänk på din granne. Ta hand om dig. Eget ansvar för eget agerande. Hurdan är du egentligen? Vad tänker vi på? Hur uppfostrar vi våra barn? Vad mår vi bra av? Hur ser vi på varandra?

Frågar du hur jag mår sådär i förbigående eller för att du verkligen vill veta? Är du intresserad? Har vi tid?

Over and out…

Annonser