Den lyxiga tonårsdottern fyller 18 nästa vecka. Ett tomt blad är ej längre tomt utan börjar bli till en lista. Min intuition säger mig att den listan kommer att bli lång. Här pratar vi nya Marabou-chokladen, välkomstdrink, frysta jordgubbar… låter ganska harmlöst va? Jag väljer att inte skriva om den flaska vodka som hon bad om, och att jag där och då såg ut som ett frågetecken.
Jag förväntar mig nu en riktig 18-årsfylla. Jag förväntar mig att när jag hämtar henne i natten så ska hon somna i bilen på vägen hem. Jag förväntar mig att hon ska vingla in i hallen, ragla nedför trappan och sedan i på toa. Där förväntar jag mig att hon ska kräkas. Sedan förväntar jag mig att hon tar en lång sovmorgon dagen efter. Jag förväntar mig att hon vaknar med en ordentlig skallebank. Sedan förväntar jag mig att hon lärde sig en läxa.
Låter det grymt? Hm, är det inte varje förälders mardröm det här med alkohol, döttrar och vilsna män ute i natten? Så även för mig givetvis.
Så jag tycker som så, Gör det 1 gång, gör det rätt, gör det ordentligt, gör aldrig om…
annamis 
ha ha läckert du skriver 🙂 min dotter är 20 och hon övar fortfarande ibland och jag hoppas hon snart gör det rätt..och som pappa är jag fortfarande orolig när hon går ut.. 🙂
🙂 Tack!
Som förälder så antar jag att det är ett livslångt oroande…
Väldigt sant. Lycka till.
Så sant.
Tack.
”Så jag tycker som så, Gör det 1 gång, gör det rätt, gör det ordentligt, gör aldrig om…”
Jo, den frasen kommer hon säkert uttala.. Vem har inte gjort det ett a-n-t-a-l gånger?!?
Och det brukar hålla i sig i en-två dar, sedan är man fit for fight igen 😉 Speciellt i den åldern!
Det är skillnad när man närmar sig 40; då brukar man bli ömklig ett par, tre dagar..Och jag antar att det är etter värre efter 40, eller hur Annami? 😉 😉
Det är bara att supporta på det sätt man kan..Läxan ska läras på det ena eller andra sättet, mer eller mindre tryggt. I gott sällskap så går det ändå bra!
Det sista, om att hon bör lära sig en läxa, det skrev jag naturligtvis med glimten i ögat. Såklart jag vet hur det blir. Been there Done that!
Själv är jag inte ute och partar så väldigt mycket. Det blir nog mer att man sitter hemma hos någon vän, tar ett glas vin, ja eller två, äter gott och umgås på ett annat sätt än en 18åring.
Och det var så du gjorde i den åldern?
Om man tänker på hur man själv bar sig så släpp för tusan inte ut ungen ur huset. 😉
Men du har rätt, hon måste väl uppleva det hon också.
Suck, min dotter är bara 14 år så jag har det där framför mig. Suck!
Ha Ha, nu handlar detta inte om mig och vad jag gjorde… det har jag förträngt!
Förmodligen så borde jag låsa in henne i hennes rum men med den adrenalinkraft som en ”tonåring” kan ha så låter jag bli. Hon får helt enkelt lära sig den ”hårda” vägen. Sin egen väg!
Håller med om nästan alltihop du skriver. Fast sovmorgon går fett bort här… 😉
Skämt åsido, jag tror på bra kommunikation och ömsesidigt förtroende. Det brukar fixa det mest. Men oroa sig det slutar man nog som förälder aldrig att göra. Fast ju äldre de blir desto mer måste man låtsas och inte visa att man är orolig. Det är lite svårt ibland…
Ja, solklart så är det. Inte visa att man är orolig! Min dotter frågade mig en dag om jag var orolig och då svarade jag Ja, hela tiden!
Men det är ju ingenting som jag egentligen går och tänker på, men det är klart man är orolig. Men man lägger locket på då det inte behöver luftas.
Min dotter är relativt ärlig, så hon har inga, oftast inga, problem med att tala om vad hon gör eller var hon är.
Är jag orolig på riktigt så talar jag om det. En mamma behöver också lugnas emellanåt.
Och ändå…av egen erfarenhet…så gör man om samma misstag. Om och om igen. (Jag i alla fall. Fast inte längre. Peppar, peppar.)
Och jo, jag vet PRECIS hur det är…att va tonårdförälder och hoppas att just MINA barn aldrig ska vilja prova varken dricka, röka eller nå´t ännu värre till och med. Helst ska dom inte vilja ta körkort heller, för herre min je – så mycket där händer ute i trafiken…
Ja, det är ju just det, vi har ju, i alla fall de flesta oss, varit där…med allt partande!
Sen får man ju aldrig aldrig tro att MITT barn gör inte si och inte så.
Sen så anses man ju vara vuxen vid 18 års ålder, där håller jag ju inte fullt med förstås. Straff myndig ok, men vuxen?
Jag antar att det kommer bli ett och annat inlägg när 18gränsen passerat.
Vi ser fram emot dom inläggen. Och förmodligen är vi många som kommer att nicka igenkännande…
Ha Ha, förmodligen! Och de som ej än har tonåringar som passerat vuxengränsen kanske smäller av.
Jag tycker ibland det är lite roligt att överdriva också 😛