Lite lätt underhållning sådär. Lite trams. Lite kärlek. Gamla vänner. Lite fånigt…

Plötsligt skrattar jag så jag nästan tappar andan. Jag får ingen luft. Klockan är i och för sig ganska så sent, kan skrattet bero på trötthet? Det är ett sånt där skratt ni vet, som kan vara pinsamt för andra. När man sitter där på en föreställning och stolsgrannen skrattar högt och det finns liksom ingen balans i det hela.

Tårarna rann och jag kunde helt enkelt inte sluta. Det var högt, och det hade kunnat vara pinsamt om någon annan än mina barn hade varit närvarande. De skrattade ju som jag, högt och pinsamt!

Filmen heter Grown ups! och det är i den delen när de gamla vännerna ska leka en lek de gjorde som små. Den går helt enkelt ut på att en pil skjuts rakt upp i himlen!

Ok, det är den typ av humor som jag har.

Annonser