Jag satte plastlocket över spindeln, samtidigt som jag inombords mådde riktigt illa. Det fanns ju ingen i närheten som kunde hjälpa mig så jag var tvungen att greja detta själv. Jag tänkte som så, att om jag sätter locket över spindeln så kan sonen sedan göra något åt det hela. Den var naturligtvis svart och nästan luden. Jag ryser bara vid tanken! Mitt första försök att liksom kasta locket över spindeln misslyckades katastrofalt. Inte ens i närheten. Var modet sedan kom ifrån vet jag ej.

Då en liten valp strax därefter nyfiket välter locket, varpå den tillfälligt frihetsberövade spindeln sprattlar iväg, så blir jag ledsen. Rädd och uppriktigt ledsen. Hon hade ju åtminstone kunnat äta upp spindeln. Det hade svarta pantern Sara gjort. Valpen ser inte ens spindeln. Locket upptar hela hennes koncentration.

Nu när jag ska gå och lägga mig kommer jag att tänka på denna händelse, som hände tidigare idag. Tänk om spindeln kravlar sig in i mitt sovrum…

Annonser