… att jag skulle gå ut i mörkret och lysa på bajskorvar. Men det var vad jag nyss gjorde. Det var dottern som fick mig till att göra detta. Valpens bajskorvar ser så konstiga ut. Kan du gå ut och titta? Under hela deras kvällspromenad så håller sig valpen hela vägen. Avlägger en liten kiss men sparar det stora till trädgården.

Valpen har i stort sett aldrig varit lös i magen, och det var hon nu. Eller inte. Inte i mina ögon. Det hela var sammanhängande. Såg ut som små korvar ska se ut om än lite lösare än vanligt. Kan jag bli mer tydlig?

Vi har läst om räven i Uddevalla som hade bandmask. Denna hemska mask som hunden kan vara värd åt för att sedan ge sin älskvärda matte. Som ständigt pussar på hunden.

Ibland när jag berättar något så tror jag att ingen lyssnar. Men nu sannerligen så lyssnade dottern. Så till den grad att hon tror att bandmasken har spridit sig till vår stadsdel här i Göteborg.

Ja, och denna hysteri är det ju lätt att sprida vidare. För tillfället i alla fall. Jag försökte minnas om det fanns något maskpiller kvar men det visade sig vara en tom kartong.

Tänk om vårat fantastiska öppna landskap plötsligt stängs? Alla blåbär som får stå orörda. Som jag nyss upptäckt. Jag har ju hittat världens bästa blåbärsställe. Inte tänker jag plocka blåbär om bandmaskens ägg kan finnas där. Inte en chans. Det räcker med fästingnojja och spindelnojja. Knappt jag kan röra mig i naturen i min pansardräkt som det är nu.

Jag talade med min kära mor. På henne lät det som om bandmasken redan etablerat sitt fäste. Över hela riket. Suck.

Jag undrar vad Mr L tänkte där han stod i sitt fönster och såg sin kära granne sitta på huk och fickla på en bajskorv?

Annonser