På bussen hem satt jag bredvid en ung man. Tjugotvå år var han. Han var ung full och ganska så tjatig. Det visade sig att han skulle på en ”hemmafest” hos någon i närheten av där jag bor så jag fick lotsa honom till rätt hållplats.

Han talade i mobiltelefon då jag satte mig bredvid honom. Han frågade mig var jag skulle av. Åh, vilken tur han hade, denna Mölndalsbo på äventyr utanför sin egen stadsdel. Vi skulle ju av på samma busshållplats.

Jag förstod ju att jag skulle drabbas av denne ynglings fyllesnack då han avslutade sitt samtal. Såklart. Så är det ju. För vem kan sitta onykter på en buss utan att dra in den som sitter närmast i sitt privatliv?! Svar ingen.

Och en full ynglings fyllesnack är så fullkomligt ointressant. Jag orkar inte ens skriva om det mer. Vet inte ens varför jag började. Inte heller vart jag ville komma med detta…

Annonser