Etiketter
I morgon finns inte denna hund mer.
Hunden Fanny har slutat äta. På djursjukhuset konstateras att hon har fel på njurar, lever och hon har en helt vätskefylld livmoder. I morgon bitti tar hon sitt sista andetag. Min mamma har sorg. Det är hennes hund. Men som vanligt kan hon inte tala om känslor. Jag känner med henne. Fanny är tio år. I morgon tar hon sitt sista andetag och hon förstår ingenting. Det är så sorgligt. Den smärtan att lämna henne där, på sjukhuset, den gör ont. Jag var inte med, men jag kan känna den ändå. Hon har haft ett långt lyckligt liv. Denna stentokiga hund.
Usch, jag vet hur tungt det är…
Men…ett lyckligt liv i 10 år – får man vara lycklig över!
Jo, det är inte mycket mer man kan begära. Hon har haft ett gott liv.
Nej det är aldrig roligt…just då är det en klen tröst, men samtidigt är det ju skönt att veta att hon får vara lycklig ända in i det sista.
Ja, Fanny hade ett bra liv på landet. Aldrig kopplad. Kunde gå ut när som.
Men dessa ögon som följde min mor då hon lämnade henne, de kan jag se framför mig. Sorg.
Räknar man hundår så blev hon ju ändå ca 72 år, men tråkigt är det när man förlorar en kär vän
😦
Mycket tråkigt!
Vet att det är något som kommer att drabba mig också, att fatta sådana beslut någon gång i framtiden. Men klarar inte av att tänka på det.
Man måste bortse från sina egna känslor och enbart tänka på hunden. Fruktansvärt jobbigt!
Åhhh, hon ska få en av mej som hon kommer älska lika mycket…..KIM
🙂 Låter inget vidare.