De där stora getingarna verkar inte riktigt veta vart de ska ta vägen med sig själva. De surrar runt mitt parasoll, runt mina tegelpannor och kryper även på mitt golv härinne i huset. Att jag inte satt foten på någon ännu är ett under. Men jag utmanar det rätt bra då jag går barfota i gräset. För det är ju det bästa med sommaren. Barfotafötter!
Men ej brunbrända ben är inte lika kul. För det är hemskt vad benen plötsligt ser anskrämliga ut. Inte har jag reagerat över det på hela vintern. I det starka solljuset så ser de helt annorlunda ut. Inte för att jag någonsin har kunnat skryta med snygga ben men i alla fall… nu kan jag det definitivt inte…
annamis 
Såna ben har jag oxå. Inget jag vill skryta med genom att ta på mig shorts och vandra runt i stan. Men så småningom kanske dom får tillräckligt med färg för att klara kjol.
Med anledning av en älskad pappa som nyligen avled i sviterna av malignt melanom har jag blivit extra nojig och skiter egentligen i min blåbleka ben med synliga ådror och ett och annat småsår efter kliande på myggbett. Men visst vill även jag ha kjol/klänning i sommar…
Sorgligt med din pappa, solen är vacker men förrädisk.
Hahaha!! Men nu har vi ju haft så fina dagar, att det inte längre finns någon ursäkt för LIKVITA ben… ;o)
Hm. Jobbar inte du?