Etiketter

,

Mustasch igår, på Götaplatsen. Jag och sonen. Trouble nature var bra. Kanske bäst live? För övrigt så kan jag inte så mycket om dom. Göteborgare som jag nu är, sedan 22 år tillbaka, så småler jag åt Ralphs breda göteborgska mellan låtarna.

När jag ser honom stå där på scenen så tänker jag av någon anledning på sångaren i Metallica. Fast Ralphs är ju roligare men ändå äger han, på det sätt som Metallicas sångare gör. Totalt olika kanske men ändå…

Det är ingen som dansar vilt omkring oss. Ett gäng killar sjunger med, en annan dinglar högt uppe i en skylt. På konserthusets balkong så trängs drinkmänniskorna med en fantastisk vy över scenen.

På väg till Heden och bilen passerar vi de som måste sitta ute, även då det är en kall sensommarkväll, på uteserveringarna. Med för lite kläder men med filtar lindande om sig. Drinkarna står på borden.

Såklart är detta även ungdomarnas afton. Sommarlov. Biraburk i handen och vinglande gång. Kanske sover de över hos en vän… Eller så får de helt enkelt lov att vara här. Vad vet jag. Jag har tagit igenom mig denna tonårstid även jag. Oerhört glad att jag lever idag, och må jag slippa gå igenom samma sak med sonen som jag gjorde med den lyxiga.

Annonser