Etiketter

En kollega frågade mig hur det var. På det där sättet som en engelsman säger How are you? Frågan behöver ej besvaras utan man kan bara le vänligt och samtala en stund eller hur?

Men jag kände mig på ett strålande humör och svarade att det var bra och dagen inte kan bli annat än helt fantastisk.

För precis så där nere som man ibland kan känna sig precis så uppe kände jag mig! Just då. Bara några minuter senare så träffar jag på en annan arbetskamrat som definitivt inte kände som jag. Som egentligen aldrig känner så. Som verkar ha hela världens bekymmer och elände på sina axlar. Bitter?

Trist men det är bara att bita ihop och gå vidare. För att trycka ned humöret på någon är lättare än trycka upp det. Jag lämnar det därhän och går vidare.

Annonser