Etiketter
Att åka med min Far i hans bil har alltid gett mig lite hjärtklappning.
Han kör lite för nära vägrenen. Han rullar alltid i alla nedförsbackar. Och att bromsa om det rullas för fort bär honom lite emot. Han gör ganska kraftiga och snabba svängningar. Han unviker att blinka.
Det senaste att rapportera om hans bilkörning fick jag uppleva igår. Och jag kunde inte hålla mig för skratt.
Han tutar i vägguppen. I protest att de finns till!
annamis 
Hjälp! Det låter minst sagt påfrestande att vara passagerare.
Jag skulle också ha skrattat åt gupptutet
haha! själv har jag konstaterat att min far börjar bli gammal, vilket i sin tur leder till sämre bilkörning
Ler…
Sorry, men jag kan inte hjälpa det…
Låter så gulligt, men visst! Totalt livsfarligt!
En gubbe i den aktningsvärda åldern av 84, han gör det som faller honom in.
Sv:
Hahaha…kunde inte låta bli att läsa din lååånga diskussion oxå.
Och jag blir bara så trött.
Att folk orkar??
Jag känner att vi båda skriver det mesta med en stor portion humor, distans och självironi.
Och så dyker det upp en och annan glädjedödande besserwisser mellan varven.
Som tar sig själv på alldeles för stort allvar.
Som verkligen på allvar tror de kan rädda världen.
Förändra den i alla fall.
Men som tur är – så är de VÄLDIGT få!!
Och du, vet du vad.
Jag hade heller inte sagt till om de knappat in fel pris!!
Fy, vilka dåliga människor vi är!
Kram!
Hjälp, jag hade nog suttit med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. 😉 Men det gör jag ju å andra sidan även då min man kör… eller om jag ska vara riktigt ärlig, när vem som helst utom jag själv kör. 😉 Jepp, jag är en av dem där som gillar bäst när jag själv sitter bakom ratten. Kontrollfreak – that’s me! 😉
Ta hand om dig!
Kram Lotta