Etiketter

Ja visst, det låter lite lyxigt sådär. Som en stadsdel där det rika folket bor.

Men nu befinner jag mig i Skövde, inne på Commerse. Där det ligger en restaurang som jag inte lär besöka igen.
Visst kan man ju vara upprätt och säga dagens sanning då man är där men jag hade ingen lust att vara surkärring och gnälla på den unga välmäjkade nonchalanta bruden i kassan med sitt långa blonda hår vackert utsläppt över axlarna. Jag hade ingen lust att vara surkärring då hon slarvigt gav mig en liten salladstallrik med hennes handflataavtryck på. Jag hade heller ingen lust att vara surkärring då våra blickar ej ens möttes vid betalning av maten. Och då jag fick min mat slavsigt uppslängd på min tallrik vart jag bara trött.

Jag och min mor åt en slavsig potatisgratäng som inte smakade gott eller
liknade någon potatisgratäng vi ätit förr. Någonsin.

Ja. Ibland är man bara för trött. Dock blev det hela en helt ny
smakupplevelse. Även om det inte föll oss i smaken. Alls. Dock var Gräddhyllan full av gäster, ätande och fikande. Inte alls säkert att de gjorde som vi; åt och höll käft!