Jag blev så jä…FÖRBANNAD idag på en medresenär på spårvagnen! Jag kände hur hjärtat hoppade ut och satte sig utanpå bröstet. På tre sekunder. Det dunkade och jag kände hur adrenalinet rusade genom kroppen!
Saken var den att den äldre mannen betedde sig synnerligen dåligt mot sin hund. Han drog och ryckte i kopplet. Han röt utan anledning på hunden. Vi skulle kliva av på samma hållplats och det var då det brast.
När jag blir arg talar jag ofta lugnt. MEN JAG HÖJER RÖSTEN. Det kan inte missförstås vilket humör jag är på.
Jag sa precis hur jag upplevde hans sätt att vara mot hans hund. Ingen stor hund utan en mellanras av något slag. Verkade rar och jag ömmade för den.
Medan jag talade kunde jag höra hur jag fick medhåll av andra resenärerna bakom mig. Min stämma hördes med all säkerhet ut över hela vagnen.
Men vad fasen, någon måste ju säga till!
Även om han kallade mig JÄVLA DJURRÄTTSAKTIVIST och diverse annat så fick jag ändå sagt det jag ville. Han menade på att han haft hundar i hela sitt liv och jag FAN inte visste vad jag pratade om… En kvinna sprang i kapp mig efteråt bara för att tala om att jag gjorde rätt. Att hon höll med.
Jag hoppas mannen sitter på sin pinnstol och begrundar det jag sa. Jag hoppas.
