Det fanns endast några biljetter kvar, längst fram. Så då vi slår oss ned på våra platser, nitton och tjugo, så säger jag spontant till tjejerna bredvid Åh, hade ni också sån tur att hamna längst fram?! Jag behöver inte titta på sonen för att förstå att jag är pinsam. Jag känner det i luften bara. Men det är i sin ordning.
Då filmen börjar hör jag från den lilla bruden som sitter två säten ifrån mig, endast hennes kompis emellan oss Är det han som är Harry Potter? Jag har alltså bara sett han på bild förut…
Jag tänker tyst för mig själv att det är en smart brud som går och tittar på Harry Potter för första gången, och dessutom den allra sista filmen i denna långa historia.
Denna brud då, ja, jag vet inte om jag ska kalla henne underhållande, snarare är hon i en klass för sig! Hon Facebookar filmen igenom. Vid ett tillfälle får jag be henne att hålla sin mobil nedåt då det känns som om jag har en strålkastare rätt i ansiktet. Vid ett annat tillfälle får jag be henne att Hålla käften! (fast med andra ord.) Högst irriterande!
Jag tänker tyst för mig själv att jag ska ställa mig upp och skrika Kan någon ta ut denna snattrande brud härifrån!!
Hon sitter i mitten, med en vän på var sida. Jag önskar de kunde tagit henne i varsin arm och lyft ut henne därifrån.

I bilen hem säger sonen att han minsann aldrig mer ska gå på bio med mig! För jag är så pinsam. Så pinsam.
Jag måste erkänna att jag faktiskt blev lite arg på han. Inte ska någon sitta en biofilm igenom och snattra sönder en film jag inte sett. Facebooka får man gärna göra MEN INTE I EN BIOSALONG!!