Egentligen skulle jag kunna bli tokig för mindre men jag satte den på repeat och gick och gick och gick… Ändå visade stegräknaren BARA på 6034 steg. När jag skulle visa den lyxiga tonårsdottern stegen så vart den plötsligt försvunnen. Jag klappade mig på magen, på sidorna. Kände i fickorna men den var borta. Hittade den senare innanför byxorna, nere vid strumporna! Det måste ha hänt något där, för jag var ganska andfådd då jag kom hem. Stegräknaren borde ha räknat fler steg!
Jag hoppar numera över stavarna. iPoden är bättre. Men det är viktigt med låtvalet. Rådfrågade den yngre generationen igår. De båda var genast med på noterna. Sonen ville gå igenom hela sin låtlista på sin mobil. 4 gb! Han och jag har dock inte riktigt samma musiksmak så jag ratade faktiskt alla utom damdamdeamericanotutututetu. Den har vi ju alla hört eller hur och den är rätt ok. Jag powerwalkade lite på stället och ja, den funkade ju. (Jag kan inte förstå det pinsamma i att powerwalka lite på stället. Det var ju bara vi i rummet och det är ju inte så att grannarna står med kikare riktade in till oss.)
Jag joggade till och med lite, där ute på min runda. Jag tittade åt alla håll och kanter först naturligtvis. Man vill ju inte bli tagen för något man inte är. En van joggare till exempel. Jag började lite lätt med cirka 200 meter. Kanske ökar jag på till nästa gång? Jag får se. Som det är nu så trivs jag ganska bra med att gå.