Djerba Tunisien

Vi checkade in på Hotel Dream Park mitt i natten. Midnatt var passerad med en timme eller två. 

I receptionen mottog vi en flaska vatten. Vi bockades av på deras lista. Inga pass lämnades in. Vi hade bestämt oss för att inte köpa nyckel till förvaringsbox. Ett gult armband fästes runt våra handleder och sedan följde vi de snabba stegen efter den unga kille (två sekunder tidigare låg han i soffan i hotellobbyn) som greppat vår gemensamma bagageväska. Det var becksvart. Inte en endaste lampa lyste upp vår väg mot rum 669. Vi passerade ett poolområde som verkade gigantiskt i natten. En trappa upp. Med balkong mot poolområdet. Vi gjorde High five och kände att vår Sista minuten resa för 3600 var ett lyckat köp.

Mobilklockan väckte oss klockan 08. Trodde vi ja. Hade dock glömt vrida tillbaka klockan en timme så detta blev den tidigaste morgonen till frukostbordet.

Det gula armbandet gav oss fri väg mot frukostbuffén. Frukosten förblev detsamma under hela vår vecka på Dream Park hotell. Gott med baguette de första dagarna. Lite variation hade sedan inte skadat. Osten, kalkonbitarna, yoghurt och annat stod i kyldike. Dock utan kyla. Varm ost i tjocka skivor är väl sådär gott.

Här ute avnjöts frukosten varje morgon. Det gick även att sitta inne men en märklig doft spreds därinne. Sedan är det ju alltid skönt att sitta ute.

Utsikt från vår balkong.

Vi följde skylten men vek av mot stranden som var direkt nedanför hotellet. Halva vägen. Då vi inte lät grävskopa och lastbil skrämma oss på flykten så fann vi vårt PARADIS!

Hade läst någonstans att sandstränderna varje morgon rensades ifrån alger och skräp. Förmodligen var det därför vi vågade stanna kvar här. Grävmaskinen höll sig sedan långt vid sidan av oss. Störde inte alls. Mellan klockan 11 och cirka 15 varje dag så uppenbarade sig här ett paradis. Innan klockan 11 och efter 15 så ser vattnet ut så här.

Mellan klockan 11 och 15 så dras vattnet tillbaka och sandöar uppenbarar sig. Det var bara att välja i vilken vattennivå man önskade ligga i. Eller helt enkelt ligga uppe på en låg sandö.

De första fem-tio meterna ut kunde vara lite läskiga. Förmodligen på grund av grävandet. Jag sjönk ned en gång till knät och genast beslöt min väninna att där skulle minsann inte hon gå en endaste gång.

 

Fiskebåtarna låg nedanför stenpiren ute vid fyren.

Annamis i fiskstil. Vad gör man inte för bloggen… Förmodligen hade de små fiskarna dött av för varmt vatten. Det är i alla fall vad vi tror. På sina ställen varmt som i ett badkar på vintern.

Här är entrén till Hotell Dream Parks strand. Den är att föredra efter klockan 15. Om man inte åker någon annanstans vill säga. Denna strandremsa delas av camping och andra hotell. God espresso med skummad mjölk finns att köpa ett tiotal meter in här. Endast 0,75 dinarer.

På morgonen efter att vi anlänt skulle vi växla in våra svenska pengar till dinarer. Inga problem hade det sagts hemma i Sverige. Men det var ju fel!

I vår reception var det inga problem att få växla.  Kom tillbaka klockan 10. Kom tillbaka klockan 12. Kom tillbaka klockan 14. Vi tröttnade och gav, ursäkta språket, fan i att försöka växla där en gång till. Kom tillbaka klockan 14. Ja, sure. Arga betade vi av hotellen ut mot höger. En efter en. Varje hotell har en vakt med tillhörande vakthus och där fick vi fråga om lov för att gå till deras reception och försöka växla.

 

Att passera genom ett annat hotell än det man bor på för att komma till stranden bakom går inte alls för sig. Då får man helt enkelt leta efter denna skylten

Femte hotellet vi gick till träffade vi på receptionisten Idiss. Han kunde tyvärr inte växla. Först trodde han sig kunna och vi blev glada. Sedan visade det sig att det inte alls gick för sig. Vi var nu arga och svettiga och nästan hallucinerade. Och vet ni vad, Idiss tog tre dinarer ur kassan till taxi resa in till banken i Midoun. Han blev vår gud. Han skänkte oss tre dinarer! ( iofs inte mer än femton sek. men det har ju mindre betydelse här).

Vi tog oss in till Midoun, till banken där. Först gick vi till växlingskontoret. Kö i tjugo minuter och sedan gick det ändå inte växla. Så bank direkt är ett råd. Och bättre växlingskurs dessutom.

Den mindre hotellpoolen.

Den större poolen med tre vattenrutschkanor.

1 dinar = 5 kronor

Dinarer går endast att växla till sig i landet. Och även växlas tillbaka innan avresa. Går alldeles utmärkt att göra på flygplatsen. Dock endast med växlingskvittot! Passet måste även visas.

En flaska vatten kostar inte mer än 0,5 dinarer. Jag som inte dricker speciellt mycket sötläsk tyckte ibland att en kall CocaCola smakade underbart!

Blev bjudna på godis efter en middag. Vi kunde lika gärna druckit socker direkt ur sockerpaketet!

Dessa jädrans handdukar som läggs ut på varenda solstol flera timmar i förväg! Barnfamiljer som tar en till varje familjemedlem fastän barnen tillbringar all tid i poolerna. Ryska damer som går upp i soluppgången för att tinga en stol.

Vi betalade 15 dinarer för middagsbuffé en gång på hotellet, och det var ingen höjdare till mat. Bättre då att använda sig av den restaurang som ligger mittemot receptionen. En middag för under 10 dinarer. Här inne gäller inte det blå armbandet! Kaffe med mjölk här är riktigt gott.

¤ Visst blir man smått galen av detta ständiga flirtande. Småkillar som knappt är könsmogna som flirtar med allt och alla. För varje steg man tar står där en ny, med samma fråga, samma leende, samma flirtande som den man precis passerat. Det spelar ingen roll var man är, i havet eller på land. De dras till dig likt en stor magnet. De fattar helt enkelt inte att man inte är intresserad. Solglasögon är ett måste. Eller blunda!

¤ Visst blir man galen av att pruta och tror man gjort en riktigt bra affär då man prutat ned något från 60 dinarer till 17, för att sedan några minuter senare ha prutat ned samma vara, fast denna gången 2st. för 6 dinarer. Man vet aldrig när man gör en bra affär! Jag köpte tex. en sarong. Prutade från 65 dinarer till 10. På bara några minuter. Ändå har man en känsla av att man är blåst då man går därifrån…

Hög solskyddsfaktor är ett måste. Jag brukar tåla solen ganska bra men brände mig på vissa ställen med solfaktor 30.

Vi klarade oss gott och väl på 1200 sek denna vecka vi var där. Hade vi inte varit på marknaden i Houmt-Souk på söndagen (börjar klockan 13) så hade vi klarat oss för under tusenlappen.

Tyska och franska är språket att kunna om man besöker ön Djerba. Engelska kan de nästan inte alls. Har man tur får man tag i en taxichaufför som kan lite knagglig engelska. Taxi är billigt billigt. Vi provade att sätta oss i en busskur mittemot hotellet. Ingen tidtabell fanns. Vi tänkte som så att en busstur kanske kunde vara en upplevelse. Men vi orkade inte sitta kvar där i värmen.

Att åka piratskepp ut till en öde ö. Bada och äta mat och få underhållning på köpet, då ska man köpa biljetten direkt av Sassi på stranden i Houmt-Souk. 20 dinarer kostar det då. Köper man denna utflykt genom resebolaget så kostar det från 50 dinarer och uppåt. Sassi vill att man bokar en dag innan utflykt. Tel. 00216 94712 241. Hade vi träffat Sassi nere i hamnen i Houmt-Souk en dag tidigare så hade vi definitivt hängt på! Har man tur kan man även få se delfiner. Det hade ju varit något.

James Bond fick stå i ett hörne medan mamma Ali Baba jobbade på stranden.

Det ser kanske öde ut men bakom varje hörn står en försäljare som bara väntar på att han ska lyckas lura in någon i sin lilla butik. Just look. Come inside. Not buy. Just look. Two minutes.

Middag i Midoun. 6,5 dinarer. Helt ok.

Inte så bra foto. I alla fall, tolv killar, kanske mellan 18 upp till 25,26, håller i vattengympa, vattenpolo, stretching, dans på tak och på scen, shower, dans, eldslukare, teater. Allt! De håller igång från efter frukost till runt midnatt. 2 tjejer håller i barnklubben. De är även med på scen emellanåt. Energiknippen hela bunten. Imponerande. Kan vara lite störande om man inte gillar hög musik. Allt görs till musik. När musiken är på så är det något på gång. I stort sett hela tiden med andra ord!

Servicen i receptionen är i svenska mått under all kritik.

Skulle jag, mot förmodan, återvända till Djerba, så vore det enbart för paradisvattnet bakom Dream Park Hotell. Inte för något annat. Där var vi i stort sett ensamma. Ingen verkade ha upptäckt detta paradis. Eller så avskräcktes de helt enkelt av grävmaskinen?

Att lämna sin väska på stranden, och sedan gå långt därifrån, var det inga problem med. Det var ingen som ens tittade på våra saker. Att stjäla av någon annan på stranden verkade inte finnas i deras värld. Det kändes riktigt bra. Det vågar man ju inte här i Sverige.

Skriv gärna en rad

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s